berrylumpling

JAg e jäst bloggare här och vill att ni ska läsa ----------> bobkatt istället för detta tramset
Nä helt seriöst efter som ingen läser min blogg tänker jag förmedla lite viktig fakta häre istället.
...
Jag har tänkt på en sak, idag när jag stod och drömde mig bort när vi väntade på mat så såg jag en mattant som stod och grät mental breakdown... Det är inte helt säkert men jag tror att jag såg henne gråta ner i maten. För jag menar visst matant=mental breakdown sant ja, fast ska dom gråta ska det inte vara på min bekostnad efter som att dom är personal, jag är elev och kräver full sevice även ifrån mat tanter. Jag skulle inte heller tycka att det vart fel med ett enkelt hej när jag kom och hämtade min mat gärna att dom neg också. håller ni med mig.

JAg är rikard och så så alla vet

Ikväll är det Snövit time. Då ska ni komma. Komma och kolla. Om ni vill. Eller inte.

Nä. Vet ni vad? Kom inte då. SKIT I DET DÅ!

Jag har varit så upptagen de tre senaste dagarna med mitt fantastiskt spännande liv att jag helt enkelt inte hunnit med att skriva någonting på min lilla bär-blogg.

Tisdag: Studio 32 -> Mysförfest med Frido -> Underbar och galen tjejkväll med nyttigheter som choklad med mera med, Amanda, Nicole i Fridos mycket trevliga lägenhet.
Onsdag: Perfekt dag i göteborg med Wolfie, soligt, roligt, shoppigt och mysigt -> pågrund av att min lilla grusväg där hemma kvaddats av en sopbil+bärgningsbil (=kärlek för vägen) så blev det sova och äta godis hos Rikard.
Torsdag: Sovit länge, ätit godis, blivit bjudna på mat av en trevlig pappa och shoppat lite till -> Sedan bär det hem till mig där håret skall bli hallonrött :D

XXX

Mycket söta Partytjejer.

Som sagt: MYCKEET UPPTAGEN MED MITT FULLSPÄCKADE LIV!

Och dessutom är denna Torsdagen en månad från att jag och Rikard varit tillsammans i ett år! 



Mycket söt pojkvasker.

Nu är det tjejkväll, tisdag = vin, choklad och tjejer.

Vi pratar om jobbiga tider (och att vi är ledsna över att vi inte lever på den gamla goda tiden - 1960 talet), men vi lyssnar på orden skrivna av Paul Macartney och känner oss harmoniska.

Vi vet hur man spenderar en vardagskväll.

Imorgon är det domedagen, skall Karolinas ointressanta och meningslösa pjäs läggas ned, eller spelas upp nästa vecka?

Snövit och de tre dvärgarna, där Karolina spelar utomordentligt pinsam, hysterisk och vulgär drottning (mor till snövit) har blivit en flopp - för de som inte vet detta. En pjäs, som förberetts i 8 månader kanske inte blir av (pågrund av brist på intresse... alltså från de medverkande).

Och imorrn skall vara det slutgiltiga genrepet - men också tillfället då vi (återigen) bestämmer oss för att göra detta eller ej.

Så helvetet är nära (det är här imorgon), men efter det så blir det en tripp till en mycket trevlig lägenhet och att umgås med mina heta kompisar.

Nog om mitt intressanta liv. Hur har din dag varit?

För själv har den spenderats med datorspel, bror och mysig pojkvän. Vi ses imorrn.

Idag är jag inte lika bitter på Påsken (Jul 2) för när jag vaknade omtöcknat i morse så står det ett turkost ägg med vita prickar - PROPPFULLT med färgglatt godis! Plus att jag fick Manikyr prylar i ett påskägg av min syster.. Inte så dålig dag i alla fall!

Hur fulländade och fantastiska våra kostymer än var igår så fanns det ju andra som var (okeeeej dååå) bra också, men bara lite bra.

Här är några favoriter (typ, fast egentligen så var ju våra dräkter så fantastiska att inget kan slå dem... mhm!)

 

 

 

Jag skulle, ensam - utan stöttande vänner: gå genom en del av staden, kampenhof, åka buss själv och ta mig till slutdestinationen (Cafét där Ankis vänner som jag aldrig träffat väntade) i full nörd kostym.

Jag hade mina moderiktiga kläder, smickrande glasögon och hade den min som är på bilden nedan konstant (och jag lovar dyrt och heligt att det var konstant den minen i mitt ansikte), allt under hela utmaningen.

Inte nog med det så köpte jag mig en banan som jag skalade och åt långsamt på bussen - smackandes med en lurig min, under halva bussresan.

Men det jag tycker var roligast (SÅ HEMSKT PINSAMT) att göra var att sitta och ta bilder på mig själv inne på bussen.

Men allt för att jag skulle bevisa att jag faktiskt gjorde det:

Feg bild, men detta är minen jag hade HELA TIDEN!

(Redan när denna bilden togs så började folk viska obekvämt kring mig..)

Jag slutade bry mig tillslut, nu vred sig folk kring mig.

Killen som satt på andra sidan gången drog upp sin halsduk till ögonen, satte i hörlurarna och drog ned sin mössa så att endast hans oroliga och sneglande ögon syntes.

Inte konstigt att folk kring mig kände obehag.

 

Nu sitter jag har med Ankis "snabbmat" i magen och har haft en fin-fin kväll med en dålig biofilm (Green Zone) men en fantastisk fika med väldigt utomordentligt trevliga personer!

Har dock haft en massa missöden, roliga sammanträffanden och utfört en speciell utmaning... som ni får se bilder och får höra om imorrn.. SPÄNNANDE!

Nu ska vi se på snyft film efter att ha pratat om massa fina saker och lyssnat på massa fin musik, och Anki är en väldigt fin människa :)



Sov Gott

Jag och Rikard har precis skrattat ihjäl oss åt hans pappas 80 tals glasögon så att det nästan blev dålig stämning. Vi är laddade för att se förjävliga ut imorrn, OCH INGET KAN STOPPA OSS!

EFTERSOM IRINA HAR SLUTAT! Irina, vår icke svensk-talande, Mao-liknande och TRAKASSERANDE OCH INKOMPETENTA MatteC lärare! Hon har slutat!

Det kändes som när man vaknade upp ur en mardröm på påskaftonsmorrgon och får godis istället för att Mårran i mumin ska jaga en ett par mil till.. när man var typ 7 år. Jag tjöt som om jag vunnit ett pris, och livet leker plötsligt lite mer!! YEY!

Så nu kan vi klä ut oss utan att behöva bli trakasserade som små barn av Stalins fru imorrn!

Dessutom har vi en okänd inhoppare i studio 32, det enda jag vet är vilka som inte kommer vara inhopparen...
SPÄNNANDE!


Nu sitter jag i alla fall här med en mycket pedofil-liknande Rikard som inte kan släppa taget om sin älskade Gitarr, det bästa i hans liv... ahhhh

Nu fick jag ett mycket underhållande sms på min ful-gröna mobil:

Hej på er. Vi kör på tisdag iallafall, jag har hittat en ersättare.

Från min studio 32 lärare...

Och nu känner jag mig lite kluven efter att jag nästan vant mig vid tanken att strunta i det här.

Och så tänker jag:
1. Vem kan hoppa in helt plötsligt, som vi inte visste något om igår?
2. Varför skrivar han det inte i smset?
3. Varför ringer han inte om en sådan sak?
4. Varför tänker han inte ens tanken att vi kanske inte vill? Med tanke på att det var precis det vi sa igår?
5. Vill jag ärligt talat det här?

ÅÅÅÅH VAD IRRITERANDE! Jag vill aldrig sätta min fot där igen om jag skall göra det här!
FAN. Och jag måste, för det är så sjukt jävla taskigt mot de andra, och mig själv - med tanke på den mängd pengar och tid som vi lagt ned på det här.

She looks just like I feel.

Jag har blivit en vad mina vänner skulle kalla för Hypokondriker, men jag skulle snarare kalla det för en fysisk smärta magnet. För nu har jag faktiskt ont lite här och var i hela mig... Och det är inte party precis, jag känner mig helt mörbultad när värktabletterna börjat verka och jag får slappna av.

Och min super hemliga medicin av den suspekta sorten: gula piller som det är ett X på, får mig att känna mig åksjuk trots att jag suttit stilla i en timma. Dumma, dumma piller. Min önskan att vara lika cool som Frido som knarkar tabletter var ingen bra idé, det var inte så coolt i alla fall :(

Så jag säger NEEEEEJ till skola imorrn, nu ska jag få vila (y)

Ska man knarka eller knapra antibiotika skall man göra det med stil, det är vad jag har att säga.

Det här har varit en fruktansvärd och vidrig teaterkväll i Karolinas liv. Den var lång, pinsam, obekväm och ångestfylld. Ännu en liten jävel i vår lilla teatergrupp hoppade av och lämnade oss andra till ett fruktansvärt öde. Vi var helt enkelt en man alldeles för kort och det fanns ingen poäng i att fortsätta. Wolfie, stackars lilla underbara Wolfie, gjorde ett försök att spela rollen som Butter. Med framgång.. men inte en sån framgång att hon skulle kunna spela upp om två veckor (om hon inte lade ner 2 veckor av sitt liv till det) och mycket riktigt finns det såklart ingen annan som vill det heller. Så vad blev det av det hela? Jo! Det blev nedlagt.

Efter två timmars ångestfyllda diskussioner om huruvida man skulle försöka få in en ny i gruppen under de två futtiga veckorna som återstår, låta regissören eller regissörens sambo spela rollen (iiiiiingen bra idé av alldeles för ytliga anledningar) eller ta till sockteater (Karolinas idé :) ). Men efter prat om pengar, moral och stress... Så blev det nedlagt. Snövit dog helt enkelt.

Och jag säger BYE BYE studio 32, jag hatar er (i stundens hetta), och hoppas jag slipper er i all evig framtid.

Denna dumma flicka har betalat 1500 kronor för ångest i ett år. En stark dos varje måndag, varje vecka.

Mitt liv är ointressant, så detta är det ni får. För det är roligt.



Plus att min blogg är jobbig. Massa taskiga error. Inte kul. Jäkla internet.

Jag har länge varit medveten om att min bror har mycket fritid på grund av brist på arbete, studier och flickvän i rätt land. Jag väntade på att en hobby skulle framkallas, men detta skedde inte. Förrän denna veckan.

Min brors officiella hobby är:
Störa och provocera sin lillasyster tills hon blir paranoid och hysterisk.

---

Det började så här:



Broder: Det finns till och med ett certifikat på att du är en moron!
Jag: Visst, verkligen!
Broder: Jo! PÅ RIKTIGT! Mamma, hämta det!
Moder: Nej, lägg av, jag orkar inte...
Broder: Men det finns ett! PÅ RIKTIGT!
Jag: Whatever Sebastian.
Broder: Jo, JAG SKA HÄMTA DET!

Broder går in på sitt rum och försvinner en stund och kommer tillbaka med denna papperslapp där det står:
This document hereby certifics
that KAROLINA... has been certified to be
a CLASS A MORON

Signed ........
Acting director of
Moronic Classifications.

---

Och om detta inte räckte så märker jag detta:



Ser ut som en fin snögubbe, inte störande för omvärlden. Men det är den...



...FÖR MIG! EFTERSOM DEN ÄR PRECIS UTANFÖR MITT JÄVLA FÖNSTER!



Så här ser det ut från min säng. Jag vakna upp och skrek i natt.

---

Tack käre bror, Jag älskar dig...

Men det vore snällt ifall du kunde SKAFFA EN NY HOBBY!

Tack för mig!

Jag somnade när jag kom hem idag, och nu har jag inget grepp om vad det är för dag eller vad som händer eller hänt. Lite små obehagligt, och dessutom så är all den musik som jag vill lyssna på ikväll inte befintlig på min dator. Så det blir bara kassa youtube klipp (för nej, spotify funkar inte på mitt skogsinternet).

Jag är väl lite bitter om jag ska vara ärlig.

För vilken bortkastad dag ändå denna 2 februari, det enda den innehöll var en kort fika med Rikard, och denna dagen (som så många andra) kommer att bli bortglömd.
Jag tror jag ska sova snart igen, så att denna by-pass dag får ett syfte. Att göra mig pigg inför andra dagar.




Jag vill att skolan skall mynna ut i dagar värda att minnas.



Tack o Hej!

I ett hus i närheten av där jag bor skedde det för några år sedan ett vidrigt mord.
Spår finns fortfarande kvar, och vägen är fortfarande avspärrad. Det var längesedan någon vågade sig in till huset, och jag vågade heller inte idag.





Denna bilden är tagen strax innan uppfarten till huset, och att det såg ut såhär - det fick mig att vända om.


Om ni inte har hört historien så får ni fråga mig, så skall jag berätta det jag vet.

Idag blev det Avatar 3D efter en snabb språng marsch på 7 minuter från Göteborg Central till Bergakungen, ändå lyckades vi missa början. Men koola brillor va det, bäst av allt nästan!

Detta tyckte jag om Avatar:
1. Den är överskattad
2. Handlingen är likadan som i Pocahontas
3. Vissa karaktärer är som- eller ser ut som de i Pocahontas
4. Vissa effekter var väldigt lika Titanics
5. Den var värd språng marschen och pengarna
6. Jag hade aldrig velat se den på bio utan 3D - det borde inte vara så häftigt
7. Over-all: VÄLDIGT häftig film med Klyshig handling.

Ska man se den, skall den ses på bio.
Det va det jag ville säga om Avatar!

Och jag vill tacka för brillorna, dom, jätte, kooly =



3D chic, jag är ju häftig.

På grund av den nya (ALLDELES FÖR STORA) teateruppgiften har jag blivit lite (typ) stressad.
Jag saknar Anpassa Dig! lite nu, för då visste man i alla fall vad man skulle göra... *suck*

Och det bästa var hur fucked up vissas kläder eller smink va..
På vilken dålig dag som helst skulle man väl bli pigg igen av Alfa eller Sven?





Filuriga teater apor... även om Rikard (kanske inte så chockerande) ser lite.. ja, pedofilig ut...
Men Nicole är ju söt, heh!?

(ja ni som sett Anpassa Dig! eller va med fattar detta inlägget)

Ses på stan!