berrylumpling

Va hemskt det är egentligen att vi redan är så förbannat skoltrötta. Allt pågrund av brist på: sol, vår, mat, sömn, roliga lektioner, bra saker att göra på raster och äventyr. Jag kan känna mig så fruktansvärt uttråkad av rasterna till och med ibland, inte pågrund av dåligt umgänge, utan för att jag själv inte riktigt orkar engagera mig. Betyg, kompisar och (ja vad ska man kalla det) passioner, tillsammans med sömn, mat och att bara slappna av hinns inte med på en kort futtig liten dag.

Så när man längtar till skolans slut, sedan längtar att få komma hem och sedan längtar efter att bli klar med läxor så har man ju för fan inget kvar. Ett par, kanske 3 små timmar som fylls av något man kan njuta av som går över.
Och det fort.

Vardagarna är vänterum med små besök av händelser och trevliga människor, utan det skulle vi knappast överleva. Men ska det inte finnas något mer? Ska det vara såhär när man är tonåring? Jag trodde att det var några av de gyllene åren? Men när e de då?

Hur ska vi kunna göra det bästa av situationen när det är precis som det är åtminstonne 4 dagar i veckan.
Jag skulle vilja kunna få sova ut och äta en massa frukost minst 4 dagar i veckan, bara behöva lägga 4-6 timmar i veckan på läxor och umgås och ha kul utan villkor 3 dagar i veckan. Är det helt orimligt? Tydligen, då det inte finns en chans till det.

Det är deppigt att skriva såhär, förlåt lilla jag. Men jag blir så trött på att inte få känna mig fri fri fri!

Jag har massor av kul i mitt liv och massa fina människor, varför kan inte jag få utnyttja det?

Varför kan jag inte få ha tid till mitt egna liv?

---

Nästa inlägg får bli från när livet är helt jävla fantastiskt bäst.