berrylumpling

Det här har varit en fruktansvärd och vidrig teaterkväll i Karolinas liv. Den var lång, pinsam, obekväm och ångestfylld. Ännu en liten jävel i vår lilla teatergrupp hoppade av och lämnade oss andra till ett fruktansvärt öde. Vi var helt enkelt en man alldeles för kort och det fanns ingen poäng i att fortsätta. Wolfie, stackars lilla underbara Wolfie, gjorde ett försök att spela rollen som Butter. Med framgång.. men inte en sån framgång att hon skulle kunna spela upp om två veckor (om hon inte lade ner 2 veckor av sitt liv till det) och mycket riktigt finns det såklart ingen annan som vill det heller. Så vad blev det av det hela? Jo! Det blev nedlagt.

Efter två timmars ångestfyllda diskussioner om huruvida man skulle försöka få in en ny i gruppen under de två futtiga veckorna som återstår, låta regissören eller regissörens sambo spela rollen (iiiiiingen bra idé av alldeles för ytliga anledningar) eller ta till sockteater (Karolinas idé :) ). Men efter prat om pengar, moral och stress... Så blev det nedlagt. Snövit dog helt enkelt.

Och jag säger BYE BYE studio 32, jag hatar er (i stundens hetta), och hoppas jag slipper er i all evig framtid.

Denna dumma flicka har betalat 1500 kronor för ångest i ett år. En stark dos varje måndag, varje vecka.