Kool-Aid (Det är värd läsning, jag lovar!)
Det var en gång en man vid namn Jim Jones.
Han var präst som åkte runt i USA under 70-talet och fick folk att gå med i hans församling.
Han hade socialistiska ideer om att de skulle bo tillsammans själva i ett eget kristet samhälle.
De skulle tillsammans tro på gud, väldigt gudatrogna, men också socialistisk med visionen om att de skulle kunna bo tillsammans och dela på allt.
De såg honom som en ledare, väldigt sympatisk, karismatisk, alla tyckte om honom.
Församlingen hamnade i Los Angeles, det blev deras högkvarter. Men Jones bestämmde sig för att ta steget längre och ville bygga en stad... från grunden.
I slutet av 70-talet byggdes den i Nicaragua, den blev kallad Jones Town med Jim Jones som ledare. Den byggdes och konstruerade den så att de skulle kunna klara sig helt på egen hand. De odlade för mat och delade på allt. Kontakten med utevärlden trappades ned mer och mer.
Utomstående släkt till invånarna fick som sagt mindre kontakt och ville veta vad som pågick i Jones Town och pressade då sina lokala politiker på svar. (Detta var i Kalifornien) Tillslut tog sig en ledamot i kongressen, Leo Ryan, tog sig an fallet.
Han åkte ut tillsammans med ett tv-team och några av hans egna assistenter till Jones Town för att kolla hur läget var.
Där mötte de Jim Jones, och fick också prata med de som bodde där. Alla visade att de var glada och trivdes jätte bra.
Men tillslut ger sig dock någon av invånarna och ger ett meddelande till Leo Ryan om att han faktiskt inte vill vara där längre.
Då tar Ryan upp detta med ledaren som inte förstår, vad han visste så kunde han inte förstå hur man inte kunde trivas och må väl i hans stad.
När Leo Ryan och hans män åker därifrån så skickar Jones ut några av sina män med gevär till deras flygplan som skulle ta dem därifrån.
Jones män lyckas komma ikapp och skjuter dem, och de flesta dör - även Leo Ryan.
Tillbaka i Jones Town har Jim Jones ett stor-möte med de tusen invånarna i Jones Town. Han säger till dem att de inte har någon utväg, för nu kommer män skickas till Jones Town pågrund av politikerns död.
Och när någon föreslår att åka till Sovjet och stadga sig där, hävdar Jones bara att det inte går. Den enda vägen ut var att alla skall ta självmord, vilket de gick med på. Alla familjer som förlitat sig till Jim Jones lyssnade till hans ord.
Då blandar de Kool-Aid (en typ av saft) med gift i en stor bytta.
Först fick mammorna ge det till sina barn, och sedan får resten dricka.
Några få överlevde för att de låtsades dö eller sprang för sitt liv. Detta var en av de största icke naturkatastrof innan 9/11.
Jag tycker verkligen att detta är sjukt intressant, hur man kan förlita sig så totalt på en ensam människa. Hitler är såklart ännu ett exempel, men Jim Jones kändes mer personlig.
Varför jag skriver om detta och vad som fick mig intresserad är att ett band, El Creepo, som jag gillar har skrivit en låt därde tar upp ändelsen med ironi:
Let's pass the kool-aid, strychnine and strawberry
It's a Jonestown holiday
And all the kids are in their graves.
Lite rått att uttrycka sig så, men det gjorde mig intresserad. Det som fick mig att skriva inlägget var dock att jag fick skivan i födelsedagspresent av min bror... tillsammans med Kool-Aid saft blandningar. Det var den absolut nördigaste presenten jag fått, och jag gillar det.
Om ni lyckats orka er igenom texten hoppas jag ni tycker det är lika fascinerande som jag.
Han var präst som åkte runt i USA under 70-talet och fick folk att gå med i hans församling.
Han hade socialistiska ideer om att de skulle bo tillsammans själva i ett eget kristet samhälle.
De skulle tillsammans tro på gud, väldigt gudatrogna, men också socialistisk med visionen om att de skulle kunna bo tillsammans och dela på allt.
De såg honom som en ledare, väldigt sympatisk, karismatisk, alla tyckte om honom.
Församlingen hamnade i Los Angeles, det blev deras högkvarter. Men Jones bestämmde sig för att ta steget längre och ville bygga en stad... från grunden.
I slutet av 70-talet byggdes den i Nicaragua, den blev kallad Jones Town med Jim Jones som ledare. Den byggdes och konstruerade den så att de skulle kunna klara sig helt på egen hand. De odlade för mat och delade på allt. Kontakten med utevärlden trappades ned mer och mer.
Utomstående släkt till invånarna fick som sagt mindre kontakt och ville veta vad som pågick i Jones Town och pressade då sina lokala politiker på svar. (Detta var i Kalifornien) Tillslut tog sig en ledamot i kongressen, Leo Ryan, tog sig an fallet.
Han åkte ut tillsammans med ett tv-team och några av hans egna assistenter till Jones Town för att kolla hur läget var.
Där mötte de Jim Jones, och fick också prata med de som bodde där. Alla visade att de var glada och trivdes jätte bra.
Men tillslut ger sig dock någon av invånarna och ger ett meddelande till Leo Ryan om att han faktiskt inte vill vara där längre.
Då tar Ryan upp detta med ledaren som inte förstår, vad han visste så kunde han inte förstå hur man inte kunde trivas och må väl i hans stad.
När Leo Ryan och hans män åker därifrån så skickar Jones ut några av sina män med gevär till deras flygplan som skulle ta dem därifrån.
Jones män lyckas komma ikapp och skjuter dem, och de flesta dör - även Leo Ryan.
Tillbaka i Jones Town har Jim Jones ett stor-möte med de tusen invånarna i Jones Town. Han säger till dem att de inte har någon utväg, för nu kommer män skickas till Jones Town pågrund av politikerns död.
Och när någon föreslår att åka till Sovjet och stadga sig där, hävdar Jones bara att det inte går. Den enda vägen ut var att alla skall ta självmord, vilket de gick med på. Alla familjer som förlitat sig till Jim Jones lyssnade till hans ord.
Då blandar de Kool-Aid (en typ av saft) med gift i en stor bytta.
Först fick mammorna ge det till sina barn, och sedan får resten dricka.
Några få överlevde för att de låtsades dö eller sprang för sitt liv. Detta var en av de största icke naturkatastrof innan 9/11.
Jag tycker verkligen att detta är sjukt intressant, hur man kan förlita sig så totalt på en ensam människa. Hitler är såklart ännu ett exempel, men Jim Jones kändes mer personlig.
Varför jag skriver om detta och vad som fick mig intresserad är att ett band, El Creepo, som jag gillar har skrivit en låt därde tar upp ändelsen med ironi:
Let's pass the kool-aid, strychnine and strawberry
It's a Jonestown holiday
And all the kids are in their graves.
Lite rått att uttrycka sig så, men det gjorde mig intresserad. Det som fick mig att skriva inlägget var dock att jag fick skivan i födelsedagspresent av min bror... tillsammans med Kool-Aid saft blandningar. Det var den absolut nördigaste presenten jag fått, och jag gillar det.
Om ni lyckats orka er igenom texten hoppas jag ni tycker det är lika fascinerande som jag.
Kommentarer
Postat av: amanda
vad mkt text
men jag gillar din blogg ändååååååååååååå
Trackback